Mobilen för att klara vårt liv – ja tills batteriet dör…

Hur klarade vi oss utan mobilen? Hur lyckades folk alltid vara i tid till möten på stan? Genom mobilen har våra liv självklart förenklats på många sätt och ännu tror jag inte vi har sett något. De smarta mobilerna är här för att stanna… I dag publicerades en artikel på dn.se med temat ”Genombrott nära för mobil plånbok”. Många aktörer på marknaden är självklart intresserade av att hitta en lösning där vi på ett smidigt sätt kan ersätta plånboken med mobilen.

Jag måste ur ett personligt perspektiv säga att jag tycker detta är jätteintressant! Redan idag betalar jag mina SL-biljetter via mobilen, jag har dagar då jag inte ens sätter igång datorn utan gör allt via mobilen… Det enda stora problemet som jag ser är att batteriet på telefonerna är för dåliga. Ju fler applikationer och tjänster vi använder – desto snabbare laddar batteriet ut. Jag köpte min Iphone 4 precis när den kom ut för något år sedan och batteriet är idag i behov av uppladdning två gånger om dagen… Vad händer om jag står och ska köpa något och batteriet lägger av? Vad händer om jag gör en mellanlandning på en flygplats och har mitt bordingkort i mobilen och batteriet laddar ur precis innan boarding?

Jag älskar tanken på att samla mitt liv och att ha mobilen som ett verktyg för att förenkla mitt liv. Men borde inte tillverkarna av mobilerna hitta ett sätt att utveckla batteritiden? Jag hade själv hellre varit beredd att betala ett högre pris för en version med bättre batteritid, än en telefon med mer minne.

Facebook – hatad men ändå omåttligt populär!

Det är intressant att inse att Facebook – ett av världens mest populära sociala medier också kan vara ett av de mest hatade företagen. Man tycker väl att 800 miljoner användare borde betyda att sajten är allt annat än hatad men så är det inte. I SvD Näringsliv har en artikel med en lista över USA:s tio mest hatade företag publicerats och Facebook hamnar i topp.

Många är de som är kritiska till Facebooks regler kring bilder och integritet. Oron är stor att regler ändras utan att man som användare har full kontroll. Samtidigt är det intressant, när man tänker efter, att det är vi som användare som fyller på med allt innehåll. Facebook är ju väldigt oskyldiga i just detta sammanhang. I början av oktober (för er som inte redan läst den) publicerades rapporten Storebror på Facebook som tar upp många av de negativa sidorna kring Facebook – absolut läsvärt och man får sig definitivt en tankeställare.

Frågorna ovan är ju väldigt mycket ur ett användarperspektiv och jag har full förståelse för kritiken och oron. Det stora klagomål som man mest hör i företagsvärlden är dock att Facebook som företag är så otillgängliga. Det är ju, om man inte jobbar på ett stort företag, omöjligt att komma i kontakt med företaget. Hur skall ett litet företag ens ha möjlighet att stämma av en marknadsföringsaktivitet så att kampanjen inte strider mot några regler? Körde en föreläsning igår och de bland åhörarna som hade haft en personlig kontakt med någon på Facebook arbetade alla på STORA företag. Alla små företag eller organisationer hade aldrig lyckats komma i kontakt med någon. Är inte detta intressant när vi pratar om att Facebook ett SOCIALT MEDIA?

Bra återväxt i eventbranschen…genom Event Marketing och Evenemangsledning

När vi ser på idrottsvärlden så pratar vi ofta om hur återväxten ser ut, hur många lovande juniorer som kan ta över när den nuvarande kulmen av talanger tar över. Efter att för att vad jag tror det är 5:e året i rad ha föreläst för studenterna på utbildningen Event Marketing och evenemangsledning (KY) på Yrkeshögskolan i Göteborg så inser jag inte bara att jag har ett grymt kul jobb – jag inser också att det finns så otroligt många duktiga och drivna personer som utbildar sig för att arbeta i en bransch där mycket handlar om kreativitet och driv.

Det som är styrkan i denna typ av utbildning är att det är väldigt mycket som är kopplat till verkligheten genom olika skarpa projekt. Allt är inte guld och gröna skogar – även när projekten inte går som man tänkt blir det en lärdom, en lärdom som visar att branschen inte BARA handlar om leveranser utan även om att hjälpa beställaren att bli en bra köpare genom att ställa rätt krav.

Att studenterna sen har långa praktikperioder där de får se hur verkligheten ser ut på företagen gör att steget mot ett jobb i branschen blir mer naturligt. Skulle rekommendera alla som kan att ta emot dessa studenter och erbjudada dem praktikplatser!

Ser redan nu fram emot januari 2013 då det förhoppningsvis blir dags att träffa nästa gäng drivna studenter!

Gott Nytt år – nu fokuserar vi på ett spännande 2012!

Vill passa på att önska alla ett riktigt Gott Nytt År 2012!

2011 kunde för Savetime och mig inte avslutats på ett bättre sätt – sista arbetsdagen på året bekräftades ytterligare en ny uppdragsgivare inför 2012 – Uppsala Universitet som köpt en föreläsning inom sociala medier.

Ser med spänning fram emot ett nytt år tillsammans med befintliga och nya uppdragsgivare, med nya och befintliga samarbetspartners och massor med nya insikter och kunskaper!

Gott Nytt År!!!!

/Christian Bergenstråhle

God Jul önskar Savetime

Ett STORT tack vill jag rikta till alla mina uppdragsgivare och samarbetspartners för att ni gjort 2011 till ett väldigt spännande år! En  God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla och hoppas på ett gott samarbete även inför 2012!

2011 års uppdragsgivare:

• Arla
• Com Hem
• Philipson Söderberg
• Industriarbetsgivarna
• Ratos
• Project Sales
• Vårdförbundet
• Stockholm Visitors Board
• Sponsrings & Eventföreningen
• Outside Line
• Swedbank
• Nordic Brand Communication
• Hälsolandslaget
• Växjö Universitet (PAX)
• Pernod Ricard
• Fortifikationsverket
• edb
• Climber
• Mobile Interaction
• Swedish Match
• IIHFW
• ICA Banken
• Nova
• HR etc
• Sveriges Olympiska Kommitté
• YH-Akademien Göteborg
• Helhet

Sociala medier och den personliga integriteten

Läste precis en artikel på DN.se om att KLM ligger i startgroparna för att koppla sociala medier till resenärernas val av plats på planet. Idén går ut på att man ska kunna välja vem man vill sitta med genom att det finns en koppling till både Facebook och LinkedIn. Man skall alltså kunna välja att sitta bredvid någon som man finner ”intressant”. Är inte detta att gå över gränsen för den personliga integriteten?

När jag själv reser så vill jag få egen tid att jobba eller koppla av. Jag skulle absolut inte vilja få en ”påtvingad” stolsgranne som antingen skulle förhöra mig om t ex sociala medier för att få en gratis ”konsulttimme” eller som skulle ”störa mig” under den tid som jag planerat att jag ska jobba effektivt. Det kan ju också vara känsligt att sitta och jobba med något specifikt om ens konkurrent medvetet skulle ha valt stolen bredvid… Vill vi verkligen att det skall gå så här långt, att man ”lämnar ut” passagerare på detta sätt?

Det skall bli väldigt spännande att höra mer om vad KLM faktiskt har tänkt sig. Jag tycker att alla nya kreativa idéer är spännande men jag tror verkligen att man måste tänka både en, och två och tre gånger för att det inte ska bli fel…

HR har en utmaning vad gäller sociala medier

Håller just nu på att genomföra en föreläsningsturné runt om i Sverige för Industriarbetsgivarna och deras medlemmar. Det är otroligt spännande att möta HR-folk från olika typer av bolag och att samtidigt som man inspirerar och visar möjligheter emd sociala medier (och även hot) - även får ta del av deras vardag och deras ”problem” vad gäller denna nya form av kommunikation. Alla är hyffsat överens om att sociala medier är här för att stanna, alla är överens om att det är viktigt att ha en policy för de anställdas användande likväl som att man tidigare informerade om regler, om tystnadsplikt, lojalitetsplikt etc. Att ha riktlinjer ger trygghet – både för arbetsgivare och arbetstagare.

En diskussion som dock kom upp igår och som är väldigt intressant är – hur ”källkritisk” ska man som arbetsgivare vara till den information man hittar i de sociala medierna? Ska vi hårddra det – hur vet vi att om en anställd har skrivit negativt om företaget att det verkligen är han eller hon som skrivit det?  Vem som helst kan ju ha suttit på ett internetcafé, skapat ett konto på Facebook i någon annans namn, lagt upp en bild som man hittat på nätet, lagt in lite grundläggande information om personen som är med sanningen överensstämmande… Om arbetsgivaren sen skulle hitta informationen och ställa den anställde till svars för denna – HUR skall man då bevisa att det inte är man själv som skrivt det? Och hur snabbt skall arbetsgivaren vidta åtgärder? Hos vem ligger bevisbördan? Vi vet ju att brotten med kapande konton och identiteter ökar – men casen med arbetsrättsliga frågeställningar har ännu inte dykt upp i någon större omfattning.

Även om det inte hänt alltför mycket inom området ännu så  är det ändå en viktig aspekt att ta upp. Att företag vid rekrytering använder sig av sociala medier som ett komplement till CV:n tycker jag i grunden är bra – detta kan ge en ytterligare dimension om vad det är för typ av person, och ett sätt att få en känsla om pesonen skulle passa in i den arbetsgrupp som finns. Men hur långt får det gå? Tänk om företag väljer att inte träffa kandidater överhuvudtaget öfr att det känns som att man redan vet allt om kandidaten BARA genom vad man hittat. Vart går gränserna? Dessa frågor måste komm upp till ytan  – det är viktigt att vi diskuterar igenom dem INNAN det dyker upp omfattande problem.

…eller vad tycker ni?

Utvärderingen – en föreläsares bästa verktyg för utveckling!

Christian Bergenstråhle, föreläsare NFI Sociala medier 2011

Det finns många positiva delar med att föreläsa – i ett externt perspektiv är det självklart att inspirera och dela med sig av egna erfarenheter och insikter. I ett rent internt perspektiv är det att få ta del av utvärderingarna – att få ett kvitto om man levererat vad åhörarna förväntat sig, och för att få en insikt i vad man bör utveckla och förändra inför framtiden.

För två veckor sedan var jag inledningstalare under den andra dagen på NFI:s konferens om Sociala Medier. Min uppgift var att visa ”bredden” på vad sociala medier kan innebära – att få åhörarna att se förbi Facebook och marknadsföring som är just de två delar de flesta tänker på när man säger just sociala medier.

Under 45 intensiva minuter gick vi i högt tempo genom ”möjligheter”. Utvärderingen av de ca 100 åhörarna gav ett ganska högt snittbetyg och många fantastiska kommentarer – samt en delar som får mig att tänka på utveckling:

• Bra, konkret talare, intressant med exempel och tips
• Mycket bra talare, griper tag i en. Fantastiskt intro!
• Riktigt bra! Många bra tips!
• Mycket bra!
• Kunnig och förberedd – högsta betyg!
• Tydlig, engagerande, många ”Aha-upplevelser”
• Mycket bra om intern social media
• Toppen, mycket intressant!
• Bra men lite omständigt
• Jättebra och oerhört inspirerande
• Mycket substans, inspirerande, tydligt och enkelt
• Mycket kompetent
• Intressant och användbart
• Professionell, kunnig och tydlig
• Jättebra!
• Oj så bra, kan tänka mig att anlita honom som föreläsare på mitt företag!
• Matnyttigt och inspirerande
• Massor av bra tips och idéer på hur man kan använda sociala medier på annat sätt än Facebook
• Bra exempel, kanske lite mycket information i en presentation
• Visade bredd
• Bästa på hela dagen
• Enormt inspirerande och konkret

Varför måste man Twittra bara för att man är aktiv i sociala medier?

Har idag haft en lång diskussion kring Twitter… Twitter, mikrobloggen som slagit enormt i utlandet men som i Sverige fortfarande är under ”uppbyggnad”. Visst – vi ser fler och fler företag som ansluter sig och använder kanalen som en av sina kommunikationskanaler. Vi ser även fler och fler privatpersoner som bestämmer sig för att prova på denna form av kommunikation – men den stora genomslagskraften lyser med sin frånvaro. Den diskussion jag hade idag handlade just om att jag som jobbar med sociala medier borde använda mitt Twitter-konto och twittra mer aktivt. Min fråga är – VARFÖR ska jag göra det?

Bara för att man är aktiv i sociala medier betyder det väl inte att man måste vara aktiv i alla kanaler? Är det inte viktigare att man har en genomtänkt strategi för sin närvaro – att man väljer ut att finnas i de kanaler där närvaron kan uppfylla ett syfte? Jo visst jag finns på Twitter - men orsaken för min närvaro är inte att twittra själv – jag använder kanalen för omvärldsbevakning. Jag följer personer som jag tycker är intressanta, personer som får mig att lära mig intressanta saker om de områden inom vilka jag är verksam. Omvärldsbevakning är alltså den enda anledningen till att jag har ett Twitter-konto. Jag har inget behov av att göra mig själv hörd – ja förutom att jag automatpostar de inlägg jag skriver på hemsidan till mitt Twitter-konto.

Jag skulle rekommendera alla att tänka igenom sin egen närvaro i sociala medier – rannsaka er själva och säg ”varför” ska jag ha detta kontot…. Det är väldigt få av oss som har så mycket tid att vi hinner vara aktiva i ALLA kanaler. Min tid är dyrbar och jag lägger hellre tid på mina uppdragsgivare och att kommunicera där jag vet att kunderna befinner sig – än att twittra för twittrandets skull. Vi är alla olika….men så här tänker jag!

Nytt uppdrag för Sponsrings och Eventföreningen

Tillsammans med Jenny Edh Jansen har Savetime fått i uppdrag att producera medlemsaktiviteter för Sponsrings & Eventföreningen. Ett jättekul uppdrag då denna branschföreningen riktar sig både mot rättighetsinnehavare, köpare/sponsorer och konsulter. Bland höstens planerade aktiviteter hittar vi bl a frukostmöten med olika intressanta teman – näst i tur ett frukostseminarium i Göteborg den 8 november tillsammans med Svenska Mässan / Gothia Towers som handlar om ”Kreativitet i varumärkesbyggande event”. (som bilden för övrigt är kopplad till)

Längre fram under hösten kommer jag även själv att hålla en frukost som handlar om sociala medier och hur dessa påverkar eventbranschen. Denna frukost kommer att genomföras både i Stockholm och i Göteborg. Håll ett öga på SEFS hemsida för att se vad som är på gång.